Projektet består av två delstudier. Studie 1 använder Sveriges kommuner och regioners (SKR) årliga nationella brukarundersökning inom funktionshinderområdet. Brukarenkäten lyfter fram brukarnas uppfattning om deras LSS-insatser. Brukarenkäten har data från före, under och pandemin. Studie 2 undersöker upplevelser av insatserna under pandemin genom fokusgrupper med personer med IF och personal från LSS-verksamhet. Täby kommun är en av de deltagande kommunerna i studie 2.

FoU Nordost stod med som samarbetspart i forskningsansökan, och medverkar i projektets samarbetsgrupp tillsammans med forskare, FUB, SKR samt brukar- och kommunrepresentanter.

Projektet är under avslutning och rapporter och artiklar håller på att färdigställas. Efter publicering kommer de att finnas tillgängliga här:

Personer med IF och deras upplevelse av sociala insatser under pandemin, Göteborgs universitet

En lättläst rapport om projektet och dess resultat finns färdigställd:

Lättläst rapport

SE bygger på att snabbt kunna erbjuda en sysselsättning på prov på en ordinarie arbetsplats med stöd av en arbetskonsulent. Arbetskonsulentens uppdrag är dels att ordna placering, dels att ge stöd till såväl individ som arbetsplats. Det enda kriteriet för att få delta i SE är man är motiverad och vill prova. Inga tester av arbetsförmåga görs, däremot är det viktigt att hitta arbetsplatser som passar respektive person.

Syftet med utvärderingen har varit att undersöka vilka förutsättningar personerna som får insatsen SE har inför att söka arbete, hur man arbetar med insatsen för att stödja deras kontakter med arbetsplatser och vilka resultat som uppnåtts.

Socialstyrelsen rekommenderar en evidensbaserad metod för SE med amerikanskt ursprung som kallas ”Individual Placement och Support” (IPS). I rapporten konstaterar David att arbetssättet med SE i samtliga tre kommuner, har stora likheter med IPS-modellen, men att verksamheterna har utvecklats åt olika håll och att det inte finns någon gemensam modell. Särskilt förutsättningen om integrerad vård som finns i IPS-modellen, där samarbete med psykiatrin är önskvärt, stöter i Sverige på hinder beroende på system där ansvarsområden är uppdelade mellan olika sektorer och myndigheter.

Data från verksamheterna i de tre kommunerna har räknats ihop till en gemensam sammanställning i rapporten. Resultaten rörande förändringar i sysselsättning visar att verksamheterna varit framgångsrika när det gäller att få många personer i sysselsättning samt att förändringarna var ungefär lika för varje grupp oavsett typ av funktionsnedsättning, kön, ålder, eller arbetslivserfarenhet. Den dominerande sysselsättningsformen var praktik, men det fanns också en tendens till att längre inskrivning ledde till att fler fick arbete då denna andel ökade från 10 % efter sex månader till 20 % efter 18 månader. Efter 18 månader kunde också 20 % försörja sig genom lön av arbete samtidigt som andelen personer som försörjde sig helt genom socialtjänstens försörjningsstöd minskade från 13 % vid inskrivning till 4 %. Således visar utvärderingen på att SE verkar fungera bäst som en långsiktig insats.

Även om det finns annan forskning som uppvisar både bättre och sämre resultat då insatsen SE använts uppnår SE-verksamheterna i de aktuella kommunerna positiva förändringar avseende sysselsättning för många personer med psykisk funktionsnedsättning. I och med detta utgör SE-verksamheterna ett viktigt verktyg i arbetet med större integration och delaktighet för personer med funktionsnedsättning och möjliggör för dessa personer att få leva som andra.

Till rapporten >>