Nationellt kompetenscentrum anhöriga: Koordinatorstöd stärker föräldrar i föräldraskapet
(Referat från artikel ”Koordinatorstöd stärker föräldrar i föräldraskapet” på Nationellt kompetenscentrum anhöriga:s webbplats 2022-12-16)
Koordinatorns roll
På Anhörigriksdagen 9–10 november 2022 berättade Mona Pihl, möjliggörare vid Nationellt kompetenscentrum anhöriga (Nka), om projektet ”Koordinatorstöd för föräldrar som har barn med funktionsnedsättning”, som avslutades 2021, och de positiva effekter koordinatorstödet har fått för de familjer och kommuner som deltagit.
Hon inledde med att förklara vad en koordinators roll är, att en koordinator alltid arbetar på föräldrarnas uppdrag och ger olika former av praktiskt stöd. En stor del kan handla om att informera om vilket stöd det finns att få från samhället. Det kan också handla om samverkan, att hjälpa till så att de som ska hjälpa barnet får kontakt med varandra och familjen.
Mona Pihl betonade att en koordinator alltid ska ses som ett viktigt komplement vad gäller stöd till föräldrar som har barn med funktionsnedsättning. En koordinator kan bidra till att minska stress och hjälpa till att upprätta bra rutiner som bär över tid. Koordinatorn kan fungera som en utomstående, neutral part, exempelvis gentemot andra instanser. Målsättningen är att stärka föräldrarna i deras föräldraskap och på sikt är målet att familjen inte ska behöva stöd från en koordinator.
Projektet ”Koordinatorstöd för föräldrar som har barn med funktionsnedsättning”
Mona Pihl redogjorde sedan för projektet ”Koordinatorstöd för föräldrar som har barn med funktionsnedsättning”, som pågick 2019–2021, där hon var projektledare. Projektet har sin bakgrund i ett kunskapsstöd som Socialstyrelsen presenterade i oktober 2017 på uppdrag av Socialdepartementet: Vägar till förbättrad samordning av insatser för barn med funktionsnedsättning.
Där presenterades en modell för förbättrad samordning av insatser för barn med funktionsnedsättning. De tre samordningsfunktioner som anses mest centrala är: samordnad informationstjänst, gemensam planeringsprocess och praktiskt stöd av en koordinator.
Enligt Mona Pihl är syftet och målet med koordinatorstöd att det ska bidra till att barn får ökad livskvalitet och hälsa, att föräldrarnas hälsa ska öka, samt att möjligheterna för föräldrarna att arbeta ska förbättras. Syftet med projektet var att undersöka hur koordinatorstödet skulle kunna fungera på bästa sätt och vilken effekt stödet hade.
Under projekttiden deltog åtta olika stora kommuner, spridda över landet, i projektet och totalt fick 138 familjer stöd under projekttiden. Av alla föräldrar som fick stöd var cirka 75 procent kvinnor och 40 procent av alla föräldrar var ensamstående.
När det gällde vilka funktionsnedsättningar barnen hade i de familjer som deltog i projektet, stod autism eller annan neuropsykiatrisk funktionsnedsättning för cirka 60 procent. I familjerna som fick stöd var det fler pojkar än flickor, och framförallt barn i tidiga skolåldern.
Det stöd från koordinator som efterfrågades mest, handlade det om stöd vid olika kontakter gällande barnen, praktiskt stöd, exempelvis hjälp med ansökningar, hjälp med att hitta rätt stöd och att ha ett bollplank.
Positiva effekter
Lena Phil berättar att projektets positiva effekter var att föräldrar som fått del av stödet upplevde en lägre grad av stress och oro och kände sig mer trygga än innan. Föräldrarna som deltagit skattade också en högre grad av hälsa, än före de fick del av koordinatorstödet. Även sysselsättningsgraden hade ökat bland föräldrarna. Det var fler som uppgav att de orkade jobba heltid tack vare stödet. Förhoppningen är förstås att fler kommuner ska erbjuda det här stödet till föräldrar som har barn med funktionsnedsättning.
Hon avslutade med att tipsa om Nka:s webbplats där man kan läsa mer om koordinatorstöd.
